Den Lyckliga Staden - Kapitel 1

Som nyinflyttad hyresgäst, lämnade jag min nya lägenhet i staden för att bekanta mig med mig med stadens alla delar. Jag hade på sig min nya jacka som jag köpt dagen innan i den nya fina butiken på gatan utanför.

Jag hade sett den i skyltfönstret när jag bar in mitt arbetsbord från flyttbussen. Det hade liksom pirrat till inne i min kropp, och jag hade känt att den jackan skulle göra mig väldigt fin. Lycklig, rent utav.

Och jag hade verkligen känt mig både fin och lycklig när jag lämnade affären med en påse med den nya jackan i. Påsen var gjord av ett återvinningsbart material, hade expediten påpekat. Jag betalade sex kronor extra för påsen.

Påsen gjorde mig också lite lycklig, eller kanske snarare lite nöjd. Köpet av påsen visade att jag brydde sig om miljön. 

Nu var jag på väg ut i den lyckliga staden med min nya, fina jacka. 

Ett kvarter från min port gick jag förbi en lokal där det på dörrens skylt stod: ”Lyckliga Hundar”, och lite längre ned ”Kurser och utbildningar för dig med hund. Positiv och individuell träning!”

Kunde man lämna in sin olyckliga hund där och få en lycklig hund tillbaka? Eller skulle både hunden, och jag som hans husse, få positiv och individuell träning tillsammans som gjorde oss båda lyckliga? 

Jag minns när jag hämtade min hund, en gul Labrador, som fick namnet Freddie. Han är sedan länge uppe i hundarnas himmel. Men då var jag himlastormande lycklig, eller kanske rent av kär. Om man nu kan bli kär i en hund. 

Jag var alltid lycklig när jag var tillsammans med Freddie. Eller kanske trygg, eller nöjd? 

Det är svårt det där med lycka. Är lycka det samma som att vara nöjd med livet? Att ha en bra bostad, en fin familj, att vara kär eller att trivas på sitt nya jobb? Vad är då en lycklig stad? En stad med plats för alla?

Jag rundade gathörnet och närmade mig stadens kyrka. Tro gör dig lycklig, sa min konfirmationspräst för länge sedan. Alla verkar ha lycka som mål, men vore det så lätt som att det bara handlade om att tro för att bli lycklig. Då skulle säkert hela världen kunna vara lycklig – och vi skulle inte behöva fortsätta söka efter lyckan.

När jag var liten hade jag en stark tro. På Tomten. Och när han kom med den julklapp som jag så hett önskat mig var jag lycklig. Men var det tomten eller julklappen som gjorde mig lycklig? Eller var det att önskan efter det jag längtat efter så länge nu blev verklighet ,som gjorde mig lycklig?

Nu närmade jag mig förskolan som låg närmast mig port. Förskolan hette Zilloman. När jag gick förbi stod det en grupp barn och kikade på mig.

Frågan fick mig att fundera.

En lycklig stad är en stad som ger dig möjligheter att vara lycklig. 

En stad som visar att den bryr sig om dig, som ger dig möjligheter och utmaningar, som tar hand om dig - både din hälsa och din själ.

En lycklig stad ger dig chansen att vara kreativ, medskapande och får dig att känna dig inkluderad. Men den utmanar också, ställer krav och ger dig uppgifter.

En lycklig stad är helt enkelt som en trevlig fest, en god middag, en bra konsert. En trygg familj. Du vill inte lämna den.

En lycklig stad låter dig vara som du vill. Men ger dig också möjligheter att bli den du vill.

Jag vinkade och lämnade barnen med frågan hängande i luften. Kanske de skulle fråga sin fröken om vad en lycklig stad var. Eller fundera tillsammans.

Nu närmade jag mig torget i den lyckliga staden dit alla gator ledde. Här kunde man sätta sig på en bänk eller en trappavsats och bara titta på alla människor. Ibland var det gatuteater, kanske en spontan musikkonsert. Just den här dagen hade man satt upp ett plank runt halva torget och arrangerat en fotoutställning för den lyckliga stadens alla lyckliga fotografer.

Så ville man inte bara titta på alla människor, så kunde man vara kttlande modig och sätta upp sina finaste fotografier - och låta andra titta på dig och dina bilder. Då var man helt plötsligt en del av sammanhanget. Det kunde nog kännas lite lyckligt.

En papperslapp blåste förbi och jag fångade nyfiket lappen med handen.

”Världens Mat” stod det som rubrik. Det var en inbjudan till en matfestival i den lyckliga stadens stadspark. ”Mat från hela världen” lovade lappen. ”Smaka på mat från Libyen till Chile!”.

Mat gjorde mig lycklig. Oftast. Kanske leverstuvningen eller lappkojset i barndomen skolbespisning. Men att gå på en färgsprakande och väldoftande matmarknad, med smakprover från hela världen, skulle definitiv göra mig lycklig kommande söndag.

Jag strosade vidare förbi den gamla, nu upprustade, fabriksbyggnaden intill torget. Här fanns idag en rad med spännande verksamheter med hållbarhet och återvinning som sammanhållande tema. Till och med stora IKEA hade öppnat en liten butik där man kunde köpa och sälja begagnade möbler. Om jag kunde hitta en begagnad men bra golvlampa till mitt nya vardagsrum skulle jag bli lycklig. I alla fall lite.

För visst handla lycka både om den lilla lyckan och den stora lyckan. Som när jag hittade boken jag längtat efter att få låna på det nya fina biblioteket som också rymde läxläsningsplatser och digitalt lab, blev jag lite lycklig.

Jag hade längtat efter att få läsa den. När jag hittade den blev jag nöjd. 

Lite lycklig.

Precis som att jag kände ett litet lyckorus inför planeringen av den kommande helgens aktiviteter. Jag och min bäste vän skulle jogga i den lyckliga stadens närliggande naturreservat. Tillsammans. Och tillsammans är någonting som definitivt gör mig lycklig.

Det skulle bli skönt att få röra på sig. Min bäste vän hade en massa trevliga kompisar som jag inte hade träffat. Och de skulle också springa tillsammans med oss.. 

Man blir lycklig av att träffa nya människor. Och jättelycklig när man får nya vänner. Kanske till och med har turen att bli lite förälskad. 

För att bli förälskad är lycka. Jättelycka.

När jag såg mig omkring på torget, kände jag mig lite förälskad i staden. Med en nyköpt strut med glass kunde jag konstatera att en lycklig stad också var en levande stad.

En stad som jag kunde famna - och där jag kunde nå det mesta jag ville ha i inom kanske tio minuter. Affärer av olika slag, från de stora, stora till de jättesmå. Service som skomakare och apotek. Caféer och mat och pratställen. Parker med rufsiga stigar och picknickplatser. Lite natur och lite urban stad i en härlig blandning.

Platser att vila på och ila förbi. Platser att reflektera på, platser att mötas på.

En stad som brydde sig om mig, som höll ihop och som var hållbar. Där upplevelser och utveckling var lika viktigt som saker och prylar.

En stad där vi ges tillfälle att prata med varandra, att bry oss om varandra, En stad där vi får känna oss hemma, inkluderade. Och där vi får vara medskapande.

En lycklig stad ger dig en rkrångelfri vardag. Allt fungerar, som kommunikationer, skolor, hälsovård. Du har tillgång till natur, kultur och fritidsaktiviteter runt knuten. Men också tillgång till gemensamma rum som är resultat av kloka sociala investeringar, för dina behov av gemenskap, interaktion och tillhörighet.

Om lyckliga människor tillsammans får skapa en stad. Då måste det ju bli en lycklig stad. För firar vi tillsammans de små glädjeämnena oftare – blir det ett viktigt steg på vägen mot lycka. 

Lycka är nämligen små saker som sker ofta: 

Gatumusikanten som spelar din älsklingsmelodi. Flickan som utanför butiken ger dig en ros på alla-hjärtans-dag. Barnen på förskolan som nyfikna och orädda frågar dig vad en lycklig stad är. Hunden som viftar på svansen och lutar sig tungt och kärleksfullt mot ditt ben.

Jag vände hem till min nya lägenhet i den lyckliga staden. Och jag drömde i tankarna om vad som skulle göra mig lycklig. Överraskningar, det oväntade: loppis, utomhusbio, drakflygning, rundpingis på torget, cykelbytardag, möten med andra nationaliteter, food truck med tapas, gelato-bar, busighet, konst och kultur av alla de slag.

När jag låste upp porten, stannade jag upp och summerade min tankar.

Din lycka är unik. Det finns ingen som kan uppleva lycka på samma sätt som du. Så ta vara på den. Och var också med om att skapa lycka för andra, det kommer att göra dig lycklig också.

När jag hade tänkt dom tankarna började jag gå uppför trappan till min nya lägenhet. 

Jag kände mig förväntansfull, lite lagom nyfiket lycklig. I morgon var en ny dag och jag skulle få vara med om att bygga vidare på den lyckliga staden.