Aktuellt
Den Lyckliga Staden - Kapitel 2
Jag har fått världens roligaste och kanske viktigaste jobb.
Den lyckliga staden
Jag hade sovit i min nya lägenhet, med fönstret på glänt. När jag nu vaknade upp utav solstrålarna som nådde mina slutna ögon, kunde jag höra fågelsång utifrån.
En koltrast. Trots att mina ögon fortfarande var sömnigt slutna så kunde jag se fågelns kolsvarta kropp, gula näbb och gula ögonring framför mig. Jag hörde också koltrastens högljudda, melodiska sång.
- Nämen hej på dig... kunde man nästan tro att kan kvittrade.
Den sista utdragna tonen avslutades med ett svagare så kallat ”trast-kvitter” som bestod av pladdriga toner i högt tempo.
Det plastiga ylandet som därpå följde stämde inte alls in i mina erfarenheter av koltrastar vilket snart visade sig varför. Det var nämligen kvittret från min mobiltelefons signal. Vem kunde ringa mig så här tidigt?
- - Hallå? svarade jag lite morgonsömnigt.
- - Hallå, är det signaturen ”Rasmus”?
- - Ja, det här är Rasmus Nilsson. Signaturen...? Undrade jag frågande.
- - Bli inte sur nu som en citron, för det blir aldrig jag. Jag refererar naturligtvis till ditt Instagram-alias. Vad jag förstår är det du som skriver om den lyckliga staden på Instagram?
- - Ja, det är jag. (Vem hade tagit reda på vem jag var på Instagram?)
- - Det här är Charlie, från Charlies Detektivbyrå. Jag har fått i uppdrag att försöka få tag på dig.
- - ...uppdrag från vem?
- - Det kan jag tyvärr inte säga. Som detektiv har jag naturligtvis tystnadsplikt. Sekretess, du vet. Man blir inte en framgångsrik detektiv med hundratals lösta fall, om man inte kan hantera sekretess. Nu började jag undra vad det var för underlig snubbe som jag pratade med. Hade jag verkligen vaknat, eller drömde jag fortfarande?
- - Herr Nilsson, eller får jag säga Rasmus? Skulle jag få kunna boka ett möte mellan dig och mina uppdragsgivare.
- - Varför det..? Undrade jag lätt förvirrad.
- - Enligt vad min klient kunnat utläsa av era inlägg på Instagram så är ni inte bara extremt engagerad i stadsutveckling, utan också väldigt kompetent. Detta har uppmärksammats utav stadens högsta beslutsfattare... ojdå, nu försa jag mig visst. (Stadens högsta beslutsfattare?)
- - Så, herr Nilsson, eller kanske Rasmus så här på tu man hand. Mina uppdragsgivare vill gärna träffa er så fort som möjligt. Kodnamnet för mötet är ”den hållbart lyckliga staden”. Ska vi säga att herr Nilsson infinner sig på Stadshuset kl 13.00 idag?
Den hållbart lyckliga staden? I Stadshuset? Stadens högsta beslutsfattare?
Tankarna snurrade i mitt huvud. Platsutveckling och stadsbyggnad hade länge stått för mina mest engagerade inlägg på Instagram. Men vem hade blivit så intresserade av det jag skrivit så att de ville träffa mig. Och varför ville de i så fall träffa mig?
Jag tog en snabbdusch och en banan till frukost, medan koltrasten sjöng vidare utanför mitt fönster. Jag kände mig helt plötsligt väldigt upprymd och nyfiken. Den lyckliga känslan från i går var kvar.
Jag kikade ned på gården från fönstret. Några barn spelade rundpingis med pensionären som bodde i porten intill. Möten mellan inte bara människor utan också generationer. Enkla naturliga möten, bygger broar.
Kul.
Nu skulle jag få se vilka broar man skulle kunna bygga på Stadshuset mellan mig och ”stadens högsta beslutsfattare”.
På vägen till Stadshuset gick jag förbi parken. Jag hade gott om tid, och det var ett underbart väder, så jag slog mig ned på en av de fina parkbänkarna. Min blick följde den grusade, rufsiga och vindlande parkstigen bort mot den öppna gräsytan.
En gräsyta som idag var full med skolbarn. Och en himmel ovanför parkens äng som var full med fantasifulla och färgmönstrade drakar i alla tänkbara former. Det var tydligen en drakfestival.
Tänk vad viktigt det är att det finns spontanytor i en stadsmiljö. Platser där saker bara kan uppstå. Från en familjepicknick, till en drakfestival.
En av drakarna var tillverkad i glänsande folie med en svans som säkert var tio meter lång. Med solljusets reflektioner så sken den som en blixt på himlen.
Stadshuset välkomnade mig med en ...clown bakom receptionsdisken. En clown?
- - Och du söker?
- - Jag vet inte riktigt. Jag fick bara en förfrågan om jag kunde vara här för ett möte med Stadsledningen klockan ett idag. Kodnamnet var visst ”den hållbart lyckliga staden”..?
- - Stadsledningen, jo jag tackar jag. Det var inte dåligt. Då måste du vara en Viktig-Petter. Clownen steg fram och gav mig en varm kram.
- - Jag heter Blomman och bor i mitt lilla hus med altan, grammofonspelare och gungstol. Och älskar att gå omkring och prata i trädgården min.
- - Prata...? Pyssla menar du väl?
- - Pyssla...? Nej, jag pratar med mina pratande blommor. Men idag så är jag receptionist här. Jag som trodde att recept bara fanns på Apoteket. Hon rättade till bandet med blomman som prydde hennes blossande panna.
- - Stadsledningen tyckte att de ville ha någon som tog emot alla besökare med färg och hjärta.
Hon sträckte sig efter telefonluren och sa in i luren: - Besök till Stadsledningen!
Jag blev visad till ett konferensrum, där det satt en grupp finklädda män och kvinnor. De presenterade sig för mig med fina titlar.
- - Bo Planerare, Etableringschef.
- - Maj Munter, Kulturchef.
- - Sigge Stardust, Stadsarkitekt
- - MarianneWunderbaum,Kommundirektör Jag satte mig ned vid konferensbordet med en kopp kaffe framför mig.
- - Tack för att du tog dig tid att komma hit till oss, sa Kommundirektören. Vi skulle vilja ta dina tjänster i anspråk. Från dina inlägg på Instagram, så förstår vi att du är något av en expert inom... vad heter det nu? frågade hon och tittade på Stadsarkitekten.
- - Placemaking, eller platsutveckling. Det kan också heta stadsutveckling, svarade Stadsarkitekten och log.
- - Vi vill bli den lyckligaste staden, fortsatte Maj Munter, Kulturchefen.
- - Vi har förstått att man måste tänka som du för att bli det, avslutade Etableringschefen. Jag smakade försiktigt på kaffet och funderade innan jag svarade.
- - Jag har ju precis flyttat till er stad. Och den känns ganska lycklig redan nu.
De tittade förvånade på varandra och skrattade lite överraskade. - Men vad är då en lycklig stad? Undrade Kommundirektören.
Jag dröjde lite med svaret, men ställde mig sedan upp och gick fram till konferensrummets whiteboard.
- - Det handlar om att alltid bygga och utveckla med delaktighet och medskapande, förklarade jag och skrev upp orden på tavlan. Det vill säga att bygga den stad som de som skall bo där vill ha.
De nickade glatt och förnumstigt mot varandra.
- - Lyssna på idéer, önskemål och drömmar. Bjuda in till medskapande. De som ska bo i staden kan säkert själva ge er hundratals goda idéer.
- - Är det så man bygger ett bra ...varumärke? Undrade Etableringschefen.
- - Nej, resultatet av om du har lyckats skapa en lycklig stad blir ert varumärke. Det vill säga det är de som bor här, företagen och föreningarna och staden tillsammans som skapar varumärket. Det som som andra uppfattar vad staden står för. Det blir varumärket. Kommundirektören reste sig upp från bordet, la pannan i djupa veck och försökte förstå vad jag just sagt.
- - De uppfattningar, känslor och tankar man får när man hör namnet eller någon berätta om staden ...är varumärket?
- - Så är det, sa jag. Om de som bygger och skapar en stad utan att lyssna på de som ska bo och verka där, de ”hittar bara på” vad staden står för. Och då fungerar det inte.
- - Vi måste skapa hållbara städer som tar hand om både oss själva och miljön. Städer med närhet till det mesta, så att vi inte slänger bort tid på onödiga och miljöpåfrestande transporter. Städer där vi kan mötas och hitta på saker tillsammans.
Nu började alla fyra att se engagerade ut.
- - Kan du ge oss några exempel? undrade Kulturchefen Munter.
- - Jag kan ge er massor av exempel. Kan vi inte ta en promenad tillsammans genom er stad. Har ni tid och lust? Några minuter senare stod vi utanför Stadshuset. Jag pekade på den stora parkeringsplatsen framför.
- - Tänk om alla kunde gå, cykla eller åka buss till Stadshuset. Då skulle den här stora platsen kunna ha en cykelbytardag på söndag, eller en loppis där stadens invånare kunde skapa återbruk av saker man tröttnat på, eller kläder man vuxit ur. På kvällen skulle man kunna låta olika food trucks sälja mat, medan man visar film på en utomhusbio.
- - Ja, sa Kommundirektören Wunderbaum. Dom skulle ju kunna sälja olika typer av mat. Mexikansk, Indisk, Hamburgare, Vegetariska rätter...
- - ...och Tapas, sa Etableringschefen.
- - Bra, sa jag. Och då kan unga och gamla mötas. Människor med olika nationaliteter och ursprung. Inget bråk eller busliv.
Vi fortsatte ned till parken.
- - Titta här vilka bra förutsättningar ni redan skapat. En fin park med gräs och grusgångar. Lite ruffsig och inte så ”fyrkantig”. Här såg jag att skoleleverna hade en Drakfestival idag. Men varför inte också bygga en scen?
- - Här skulle man kunna spela barnteater, läsa poesi, hålla föreläsningar, ha en visfestival...
- - Så klart, sa Kulturchefen. Här kan det vara liv och stoj.
- - Inte bara stoj, sa Stadsarkitekten Stardust. Här skulle man också kunna ha lugn och ro. Yoga och mindfulness.
- - Ser ni det fula planket där ner, undrade jag.
- - Det ska vi riva, sa Etableringschefen. Jag protesterade.
- - Där skulle ni kunna ha en fotoutställning i sommar. Eller varför inte låta stadens alla pensionärer ha en graffittifestival..? Seniorgraffitti!
Jag lotsade dem vidare genom staden.
- - Ni måste få staden att leva. För alla. Dra nytta av den kraft som det finns i olika föreningar. Från idrottsföreningarna till kulturföreningarna. Satsar ni en kron på varje förening, så lovar jag att ni kommer få tillbaka aktiviteter och engagemang för 100 kronor.
- - Vill ni ha några felr tips? Undrade jag. De nickade samfällt.
- Skapa ett öppet hus i Stadshuset då och då, och samla in tips och idéer. Då får ni också medborgare som engagerar sig. Som bryr sig om sin stad och miljö. Och som gladeligen tar egna initiativ.
- - Medborgardialog! sa Kommundirektören.
- - Precis, sa jag. Stöd kulturskolan, låt kultur samarbeta med skolan, se till att unga och gamla engagerar sig tillsammans, var seriösa när det gäller att satsa på återbruk och hållbarhet, skapa ett levande bibliotek, arrangera kvartersaktiviteter som ”svetsar de boende samman”, skapa en stor stadsodling i parken, bygg servicenära, bygg inte bara tätt och högt, skapa ytor och platser där spontana saker får uppstå....
- - Stopp, stopp, stopp, protesterade Kommundirektören. Han tittade på sina kollegor och fortsatte.
- - Till det här borde vi ha en ansvarig chef och direktör. Ja, vi måste alla ta ansvar för och jobba med ”lyckligheten”. Men borde vi inte ha en Samhällsdirektör? Hans kollegor nickade instämmande.
- - Men var hittar vi en sådan? undrade Stadsarkitekten med pannan i djupa veck.
- - Jag tror att han står alldeles intill oss, sa Kommundirektören och tittade på mig. Skulle du vara intresserad av att bli vår nya och första Samhällsdirektör?
- - Säg ja, sa Kulturchefen. Du får bli vårt öra mot våra medborgarna och se till att vi inte tänker fel när vi utvecklar vår stad. Det här hände i fredags förra veckan.
Idag har jag arbetat första dagen som stadens första Samhällschef med uppdrag att skapa en stad som är mer än en plats att bo och arbeta på. Utan ett sätt att leva. Att ta vara på livet och framtiden.
Alla städer borde ha en, sa clownen Blomman i receptionen när hon nyfiket undrade hur mötet hade gått.
- - Det är bra med en stad som rymmer och uppmuntrar aktivt deltagande från alla. Då bryr man sig mer.
- - Jepp, sa jag. Om lycka är viktigt för oss, så måste sättet vi bygger och lever i våra städer återspegla vår idé om vad lycka är.
- - En stad är sina invånare, och om de som bygger och skapar staden inte lyssnar på de som bor där, gör dem delaktiga, inkluderar dem i stadens utveckling och låter dem påverka stadens tillväxt - går det aldrig att skapa en lycklig stad.
- - Staden kan bara vara lycklig om de som bor där är lyckliga. Jag nynnade för mig själv när jag gick på stadens gator hem till min lägenhet. Jag hade fått världens roligaste ...och kanske viktigaste jobb.
Copywrite: På hemsidan förekommande information är varumärkesskyddad och all upphovsrätt till koncept och design tillkommer KOMPANJON som producent.
Ideell upphovsrätt tillkommer respektive upphovsmakare.