Den Lyckliga Staden - Kapitel 3

Med världens kanske viktigaste jobb framför mig vaknade jag förväntansfull morgonen efter. ”Samhällschef”? ingen dålig titel jag hade fått. Och inget dåligt ansvar heller för den delen.

Men vad är då egentligen ett samhälle?

Ett samhälle är en grupp människor som lever och verkar tillsammans inom ett visst område eller en gemenskap. Det kan vara en by eller en stad. Man delar på vissa gemensamma resurser, normer, värderingar, och institutioner, som hjälper till att organisera livet och samspelet så att det blir så bra för alla som möjligt.

Samhällen kan vara små och enkla, men också stora och komplexa. Som tur var så är samhället som ”min” stad nu utgjorde av en alldeles lagom storlek.

Lyssnade man på ordet ”samhälle”, så förstår man att det handlar om ”samman”. Att samskapa, att ha samsyn och att göra tillsammans.

Ett samhälle med en gammal historia och ett tydligt ursprung är lättare att utveckla. Där har ofta kulturen och kulturarven sin självklara plats. En fallfärdig stuga mitt i samhället, kanske lite sned och vind, med flagnande puts och tjärpappstak kan vara värd att bevara bara för att den berättar om platsens ursprung. Ger oss en gemensam historia…

Många städer är idag olyckliga städer för att man rivit för mycket, och inte förstått värdet av platsens ursprung och historia. Många av husen och byggnaderna som kan vara värda att bevara kan vara sådana som inte ens den mest övernitiska byggnadsantikvarie skulle komma på tanken att värna – ett arkitektoniskt värdet som är noll – men på något bakvänt sätt kan byggnaden ändå illustrera stadens själ bättre än både praktpalats och paradparker.

Att låna idéer är inte att stjäla, utan att inspireras. Därför är det viktigt att se sig omkring och fundera över vad som gör en plats, en stad eller en region så trivsam och spännande. Många av idéerna som skapar liv, attraktion och trygghet har inte sällan en svag betalningsförmåga. Och det finns naturligtvis utmaningar med detta. Hyran är t.ex. fastighetsägarens enda intäkt. Men utvecklingen av aktiva bottenvåningar kan vara värdeskapande och genom att kombinera verksamheter som skapar attraktivitet med mer betalningsstarka och kommersiella upplägg, kan även icke-kommersiella idéer möjliggöras.

Efter dessa funderingar vid frukostbordet dukade jag undan müslin, filmjölken, knäckebrödet och juicen. Stängde igen köksfönstret och beslöt mig för att ta en tur genom staden. Utrustad med penna och block.

Väl ute på gatan utanför mitt hus, hade blocket får fem viktiga nyckelbegrepp: Tänk nytt. Kombinera. Ta plats. Skapa liv. Mellanrum.

Varför inte kombinera handel med upplevelser. En klädesbutik, med livemusik utanför blir helt plötsligt en mötesplats. En sportbutik med en basketkorg eller liknande utmaningar utanför butiken skapar interaktion - kanske till och med i samarbete med den lokala idrottsföreningen. Ett lokalt bryggeri som bjuder på visning, ölprovning och kanske också är en egen bistro.

Så fort man låter butiken ta plats utanför lokalen, så skapar man möjligheter för ett helt annat liv. Med delaktighet och interaktion. Skapar en levande gatumiljö. Vi har sedan länge lärt oss och numera allt mer lättat på möjligheterna för uteserveringar - nästan året om. Tänk om stortstadens alla uteserveringar skulle vara puts väck nästa sommar? Hur skulle det påverka din upplevelse av staden?

Vi ska vara glada över bageriet med hantverket som specialiserar sig på ett specifikt bakverk, som får folk att vallfärda dit från hela stan. Den kreativa second hand-butiken där man kan lämna in sina kläder på kommission som också har ett snyggt skyltfönster som är rena modevisningen. Och alla fristående caféer med de lokala stammisarna som skapar en personlig närvaro i närområdet.

I den lyckliga staden ska man möta både det förväntade och det oväntade, det är det som gör besöket bekvämt för det som du måste göra, men också överraskande och underhållande. Mixen och blandningen är det viktiga. Att du kan hitta det du måste, eller vill, hitta för livets alla behov, men att staden också överraskar med innehåll och upplevelser som du inte hade en aning om att möta.

Jag var ganska nöjd när jag gick runt i min stad, här fanns redan mycket bra och förutsättningar för så mycket mer. Lite senare på dagen hade dock mitt anteckningsblock fått några nya, viktiga ledord: Lugna oaser. Stammisställen. Värdskap. Testa tillfälligt.

Staden blir mer hållbar med de lugna oaserna. Stammisstället. Kvarterskrogen. Pocketparken. Mellanrummet. Den gröna ytan. Platsen för barn och unga, för par och seniorer. Platser där du kan se och synas. Med en lekplats blir barnfamiljerna intresserade av att ta sig till centrum, och dröja kvar. Det skapar både trygghet och ett kommersiellt underlag. Ut med shoppingstress in med zen.

Teatrar, biografer och gallerier förlänger stadens öppettider vilket leder till mer liv och rörelse, trivsel och ökad trygghet. Konst inspirerar och engagerar men det krävs genomtänkta platser för verken. Rapporter visar att omsättningen i stadskärnan ökar när en ny typ av kulturverksamhet etablerar sig. Sambandet gäller i alla sorters städer, men den ekonomiska effekten är tydligast i små och medelstora städer.

En lycklig stad måste också vara modig inför förändringar. Flyttar en butik ut kanske en biblioteksfilial i centrum som uppmuntrar till att snabbt titta in och hugga en bok eller läsa en tidning kan flytta in.

Ett trött kvarter kanske kan inspireras och uppmuntras till att bli ett konceptkvarter, t.ex. en lokal China town eller ett kulturkvarter, gallerdistrikt eller marknadsplats för lokalt odlad mat.

Snabbare tempo, lättare på foten och enklare regler kan göra att vi kan använd tomma lokaler som tillfälliga gallerier och göra en samlad satsning som både drar besökare och ger konstnärer möjlighet att ställa ut och nå en större publik. Detta blir också en möjlighet att visa upp vakanta lokaler för intressenter i en mer attraktiv skrud.

Konstvecka i centrum. Loppis för locals. RUT och ROT-tjänster som passar för närliggande hushåll (hemfix, städhjälp, läxhjälp, barnpassning mm)? Konkurrerande aktörer kan dela på en yta och skapar tillsammans bästa erbjudandet och en ny närhet till kund. Fixerior eller maker-spaces. Upplåt ytor för att måla om möbler, snickra, sy, skapa och mecka med t ex cykeln.

Fundera över begreppet ”hub”. Vilka hubbar skulle du kunna skapa i er stadsdel som kan leva för evigt, men också bara uppstå för en månad?

Tänk om man kunde dela ansvaret för varje kvarter eller gata. Skapa värdskap från en aktör eller en grupp. Fastighetsägarna måste sluta tänka i långa hyreskontrakt, istället stimuleras till att improvisera, pröva och testa tillfälligt. Låna ut och dela ansvar.

Jag fikade hos det nya caféet ”Bagare Bengtsson” på Södergatan och såg glädjen hos barnföräldrarna som kunde låta sina små tumla runt och leksaksbaka i lekrummet mot gatan.

Med blocket fullt av idéer insåg jag hur många döda, men öppna och delvis gröna ytor som staden erbjöd. Centrala parker, tomma gårdar mellan brf-husen. Tänk om alla dessa ytor under två sommarveckor varje år fick leva upp och bjuda på landets största barnteaterfestival. Clowner, trollkarlar, pantominföreställningar, workshops och familjeföreställningar. Vi skulle kunna stärka vår stads varumärke med temat ”Sveriges största barnkulturfestival”. Tillfälliga scener överallt som skulle ge underlag till caféer och krogar och göra vår stadsdel till ett besöksmål.

Var vi riktigt kloka skulle vi under den första festivalen också etablera en egen barnteater. Kunde den bara ha en synlig och välkomnande entré, så var det bara en fördel om lokalen var mörk och gärna i källarplanet.

Mina tankar slingrade sig fram i allt mer spännande vindlingar. Mina anteckningar efter rundturen i staden skulle nu kunna bli en spännande strategiplan.

Ett av problemet i staden var det gamla torget ”Bruntes Backar”, med omgivande kvarter. Här skulle området omvandlas och knyta ihop ett 50-tals bostadsområde med lägenheter och utkanten av ett gammalt villaområde från 40-talet.

Den nya stadsdelens blivande kvaliteter var begrepp som stadsnära, hus med hög utrymmesstandard både inom och utanför lägenheten, uppförda med omsorger om arkitektur, gårds- och gaturum med trädgårdsgrönska och planteringar.

Platsen hade bekvämt cykelavstånd till stadskärnan och resecentrum och bara gångvägs avstånd från friluftsområden. En vardagsstad i grunden intakt. Siktvinklar mot kyrkan. Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse – helt enkelt en viktig stadsdelsnod. Viktigt var att skapa förutsättningar för handel och arbetsplatser, inte bara i centrum och shoppinggallerior. Målsättningen för upplevda önskemål: ”Välkommen hit, välkommen hem!”

Hur skulle vi de så två olika boendegrupperna att ”hitta hem” under en stökig byggprocess?

Att vara del av ett sammanhang, känna samhörighet kopplat till kvarter och de som lever och verkar där, har alltid varit avgörande för människor. Men blivit än mer tydligt under de senaste åren. Vi som utvecklar nya stadsdelar eller omvandlar befintliga som ska ge verkligt värde för boende, verksamma och besökare måste skapa arbetssätt, metoder och processer som bygger på dialog – och sträva efter att ta tillvara platsernas själ, ursprung och bästa egenskaper.

Bostäder bidrar till framväxten av en genuin plats där folk bor, lever och verkar, vilket i sin tur även gagnar verksamheterna som finns där. Helheten skapas först när kvartersbefolkningen upplever att de kan bo, umgås, arbeta, handla middag, kika i butiker, uppleva historia och kultur — eller ta en kaffe eller en bit mat tillsammans med grannen på uteserveringen alldeles i närheten av hemmet.

Man måste redan tidigt i processen skapa mötesplatser i bostadskvarteret, som till exempel ett café eller en lounge, en plats där människor från olika generationer kan träffas och umgås. Organisera sociala evenemang som lockar till sig människor från olika åldrar, för att skapa en plattform där människor kan träffas och umgås.

Ska vi utveckla detta stadsområde måste vi utveckla en grannskapsstruktur som främjar samverkan mellan generationer, skapa en plattform för interaktion och samarbete. Detta kan innebära att man skapar en grannskapsförening eller en grannskapsgrupp där människor från olika åldrar kan träffas regelbundet för att diskutera och utveckla gemensamma projekt och initiativ.

När man etablerar en ny del av en stad, eller omvandlar en befintlig plats, så handlar det alltid om att alla måste ”hitta hem”.

Det gäller de boende, de gäller platsens verksamma. Både de befintliga och de nya önskade. Det gäller service, mötesplatser och det gäller mellanrum. Det gäller också för de som är ansvariga för platsens utveckling. Hur hittar man hem i projektet? Hur skapar man såväl ekonomisk, ekologisk som social hållbarhet?

Plötligt var projektets namn helt klart för mig: ”Grannskapet”.

Vi måste omgående skapa en plats för medskapande, grannskapande och engagemang. Jag insåg snabbt att vi borde kunna utnyttja den stora, gamla mataffären som flyttat ut, utnyttja den stora, tomma lokalen under byggprocessen och skapa en aktiv mötesplats.

Här skulle vi kunna skapa levande utställningar med möjlighet till delaktighet, planera aktiviteter och evenemang. Etablera samarbeten med förskolor och skolor, kultur och fritid. Koordinera områdets boende och aktörers behov av att plats för loppis, utställningar, pensionärsgympa, tävlingar, dialogmöten etc - dvs skapa ett levande kvarter mitt i byggprocessen.

Här skulle vi kunna producera och aktivera förslagslådor, prototyper, visa på inspirerande exempel - låta processen visa vägen, våga göra fel och göra om. Avtala med cafédel eller extern aktör, foodtruck utanför etc. Utanför butiken skulle vi kunna arrangera torghandel, pop up-verksamheter, skapa ett mattorg med ett rullande program med olika food trucks. För närservicens skull etablera ”Näröppet” i containerformat. Skapa ny konstnärlig utformning utomhus - kanske en tävling om att skapa bästa utsmyckningen utifrån temat: ”Grannskapet”?

Detta kan få på platsen att leva under processen, vi kan samtidigt utnyttja möjligheterna att kunna testa/pröva hållbarheten av nya koncept och nya delar.

Vi skulle också kunna utnyttja utemiljön med utomhusgympa, musikhelg, körsång, marknader mm. Basen blir ”medborgarhuset” i form av ”Grannskapet” - därifrån arrangeras, styrs alla verksamheter - här skapar vi all grannsamverkan. Processtiden ger även handeln och verksamheterna i området tillfälle att pröva möjligheter, testa nya former, skapa/testa ny fysisk närvaro. De kan bygga relationer, skapa förväntan (av vad som komma skall).

Aktörer kommer redan under processen kunna arrangera VIP kvällar, Shoppingkväll, Tjejkväll, kunddagar/kvällar/helger som skapar bra upplevelser, starka minnen och bygger för relationer som håller längre! Aktörerna kan umgås med sina kunder, redan innan etableringen är ett faktum i färdig stadsdel, ta relationerna till en förväntansfull nivå. Grunden för detta är att skapa värde genom något som känns relevant för målgruppen.

Kanske vi under byggprocessen skulle upptäcka att mötesplatsen ”Grannskapet” skulle kunna behöva finnas kvar och etableras som platsens gemensamma vardagsrum.

Jag kände mig ganska nöjd efter dagens promenad och reflektioner. Jag var också allt mer övertygad om att det som jag hade framför mig hade nu sin viktigaste uppdrag:

Att skapa grunden för alla samarbeten, skapa delaktighet tillsammans med alla partners och interaktion med våra medborgare.

För den riktigt lyckliga staden bygger vi tillsammans. För tillsammans vågar vi ifrågasätta och både säga ja och nej och ”varför inte så här?”.